Knäartros: Hur nödvändig är fysioterapi och när bör du se en ortopedisk läkare?

Är fysioterapi tillräckligt i sig själv? Behöver du blodprov eller en injektion? Den här guiden kartlägger behandlingsalternativen för knäartros.

Knäartros är mycket vanlig hos vuxna, men många människor är osäkra på var de ska börja — räcker fysioterapi, eller bör du gå direkt till en ortopedisk läkare, göra blodprov eller få en injektion?

För de flesta fall av knäartros är fysioterapi förstahandsbehandlingen enligt internationella kliniska riktlinjer — inte ett sekundärt alternativ som du försöker efter en injektion. Injektioner och kirurgi är alternativ att överväga när fysioterapi och livsstilsförändringar inte är tillräckliga, eller när allvarligare tecken är närvarande.

Riktlinjer från American College of Rheumatology och Arthritis Foundation rekommenderar starkt träning och patientutbildning som förstahandsbehandling för knäartros — före de flesta läkemedel och injektioner.[1]

Det rätta träningsprogrammet (att stärka musklerna runt knäet, flexibilitetstraining, lågintensiv kardio) minskar smärta, förbättrar ledernas funktion och kan hjälpa till att sakta ned sjukdomens utveckling på lång sikt.

Fysioterapi ensamt är vanligtvis tillräckligt när:

• Smärtan är mild till måttlig och du kan fortfarande gå och klara trappor

• Det finns ingen betydande svullnad, låsning eller instabilitet i leden

• Det finns inga neurologiska symtom, såsom domningar eller svaghet

• Du märker förbättring inom de första 4–6 veckorna med konsekvent behandling

• Betydande, ovanlig svullnad, värme eller återkommande vätskeackumulation i leden

• Plötslig låsning av knäet, förlust av full rörelseomfång eller en känsla av att knäet ger vika

• Synlig deformitet, såsom böjning av benet, eller märkbar skillnad i benlängd

• Allvarlig smärta på natten som störar sömnen

• Ingen förbättring — eller försämring — efter 2–3 månader av lämplig fysioterapi

• Artros så allvarlig att den betydligt begränsar det dagliga livet (kan inte gå långt, kan inte klara trappor)

I dessa fall kan en ortopedisk läkare beställa ytterligare bilddiagnostik — röntgen eller MRI — för att bedöma allvarlighetsgrad och kan överväga andra alternativ såsom injektioner eller, i allvarliga fall, knäledsersättningskirurgi.

För typisk slitage (degenerativ) knäartros behövs blodprov inte för diagnos — det är en process med broskcellsdegeneration, inte ett autoimmunt inflammatoriskt tillstånd.

Blodprov blir aktuellt om du misstänker:

• Reumatoid artrit eller ett annat autoimmunt tillstånd (symmetrisk svullnad i flera leder, morgonstyvhet som varar längre än en timme)

• Gikt (plötslig, het, röd svullnad, ofta vid stora tån eller knäet)

• En ledinfection (allvarlig het svullnad kombinerad med feber)

Kortikosteroidinjektion

Ger snabb, kortsiktig lättnad från smärta och svullnad (under några veckor) — användbar under ett utbrott. En randomiserad kontrollerad studie visade dock att upprepade injektioner var tredje månad under en längre period var associerade med större förlust av brosk, utan tillagd smärtlättnad jämfört med placebo.[2] Det bör inte användas rutinmässigt eller upprepas ofta utan tydlig indikation.

Hyaluronsyra (viskoelastisk substitution)

ACR/Arthritis Foundation-riktlinjen rekommenderar villkorligt mot dess användning, eftersom bevisen för klinisk nytta inte är tillräckligt starka i förhållande till dess kostnad och risk.[1]

PRP (blodplättsrikt plasma)

Fortfarande ett område under aktiv forskning. Studieresultaten har varit tillräckligt inkonsekventa för att det ännu inte anses vara en standardbehandling. Tala direkt med en specialist om du överväger detta alternativ.